Det tar tid och det är bra!

Jag får ibland följande fråga:

- ”Hur lång tid tar ett skogsbad?”

- ”Ett vanligt skogsbad som jag guidar tar mellan 2 till 3 timmar”

- ”Skulle du kunna göra det på max en timme?”

Känner du igen detta? Oj! Denna aktivitet verkar bra och intressant, men jag hinner inte.

Låt oss pausa en stund här.

Vad är det med oss människor som gör att vi ofta inte kan prioritera det som är (eller i alla fall verkar vara) bra för oss själva? För att det tar tid!

Jag kan själv göra en lång lista med bra förklaringar som inkluderar jobb, ekonomi, studier, familjeliv och allt kopplat till det. Jag tror att vi alla har nästan samma lista.

Det måste göras och det ska gå så snabbt som möjligt. Vi pratar fortfarande om effektivisering som någonting för att så mycket som möjligt minska tiden som behövs för att nå ett resultat. Det finns några exempel på motståndsrörelser som ”slow cooking” men annars är det snabbt snabbt, snabbt som gäller.

Har tiden tappat sitt värde? Jag tänker på uttrycket ”tid är pengar”. Ofta menar man att det kostar om det tar tid. Kan vi vända det och tänka att vi tjänar på om det tar tid?

För livet tar tid. Man blir inte vuxen på fem minuter. En skog växer inte över en natt (även om vi försöker benämna de snabbväxande granodlingarna som skog). Hur känns det när vi ha spenderat timmar och åter timmar för att göra någonting, vad som helst, laga middag till familj och vänner, bygga en möbel, sy kläder? Är det samma känsla när vi äter tomaterna som vi köpt eller de som vi har odlat på baksidan huset eller i en kruka på balkongen? De som vi har sett vecka efter vecka växa och utvecklas, från en liten planta till stor växt, från blommor till tomatfrukter? Det tog tid för de här tomaterna innan de hamnat på tallriken, men vad goda de är, eller hur? Är det bara smaken som gör skillnad?

Tillbaka till skogsbadet. Ja, det tar tid. För att det tar tid att känna livets flöde. Och det är okej och det är så gott!