Vad har trÀden gemensamt med Jackson Pollocks mÄlningar?
MĂ„nga studier bevisar det: att titta pĂ„ naturliga miljöer har positiva fysiologiska och psykologiska effekter pĂ„ mĂ€nniskor. Den mest citerade studien inom detta omrĂ„de Ă€r förmodligen Ulrichs som publicerades 1984: patienter som genomgĂ„tt en galloperation fick vistas i ett rum med fönster mot en naturlig scen eller i ett rum mot en tegelbyggnad. De förstnĂ€mnda hade kortare sjukhusvistelse efter operationen, tog fĂ€rre smĂ€rtstillande medel och visade ett bĂ€ttre âbeteendeâ mot sjukvĂ„rdpersonal. Den enda skillnaden i behandlingen mellan de tvĂ„ grupperna var alltsĂ„ att den ena hade fönster mot naturen och den andra fönster mot en tegelbyggnad.
Vad Àr det som Àr sÄ bra med att titta pÄ grönska, pÄ ett trÀd? Och vad har detta att göra med mÄlningar av Jackson Pollock?
Fraktaler, fraktaler...
Var vi Àn befinner oss Àr vi omgivna av mönster, det finns nÄgon form av organisationsnivÄ Àven om vi inte Àr aktivt medvetna om det. NÄgra av dessa mönster kallas för fraktaler.
Termen fraktal introducerades 1975 av matematikern Benoit Mandelbrot och beskriver ett mönster som upprepar sig i olika skalor. Perfekta fraktaler Àr rent matematiska konstruktioner, men statistiska fraktaler, dÀr repetitionerna inte Àr exakta, finns överallt i naturen: trÀdgrenar, lungor och blodkÀrl Àr nÄgra exempel pÄ naturliga fraktaler.
Det finns olika typer av fraktaler, eller mer exakt olika nivÄer av komplexitet i fraktaler. Denna komplexitet kan beskrivas med vÀrdet D som kan variera mellan 1 (en rak linje, ej fraktal) och 2 (en helt fylld yta, ej fraktal). I naturen finns fraktaler med alla möjliga D-vÀrden men det verkar som att mÄnga befinner sig i intervallet 1,3 till 1,6 som t ex mönster i trÀd, sten, moln.
Fraktaler Àr snygga, tycker vi.
Richard Taylor Ă€r fysiker men hans intresse för fraktaler Ă€r kopplad till hans intresse för konst, mĂ„lning och sĂ€rkilt Jackson Pollock. Pollock tillhör rörelsen âAction paintingâ dĂ€r fĂ€rgerna hĂ€lls, droppas eller kastas pĂ„ duken. Med denna teknik skapade han abstrakta mĂ„lningar med en blandning av mĂ„nga fĂ€rger. NĂ€r han tittade pĂ„ dessa mĂ„lningar fick Taylor en idĂ©: de hĂ€r abstrakta mĂ„lningarna Ă€r fraktaler. Han hade rĂ€tt: Pollock mĂ„lade fraktaler utan att veta om det. Och mĂ€nniskor tycker om Pollocks verk.
Efter denna upptĂ€ckt ledde Taylor en serie av studier för att försöka förstĂ„ det som hĂ€nder nĂ€r vi tittar pĂ„ fraktaler. Deltagare fick titta pĂ„ fraktaler med olika D-vĂ€rde och frĂ„n olika ursprung: matematiska (teoretiska), naturliga, eller skapade av mĂ€nniskor (mĂ„lningar). I samtliga fall föredrog deltagarna i studierna mönster med medium D-vĂ€rde (1,3 â 1,5). Det betyder att deltagarna uppfattade sĂ„dana mönster som mer estetiska, mer visuellt tilltalande.
Hur tittar vi pÄ fraktaler?
I nÀsta steg undersökte Taylor ögonrörelser hos deltagare nÀr de tittade pÄ olika fraktaler. Resultaten visade att rörelserna ocksÄ följde ett fraktalmönster med medium D-vÀrde, oavsett D-vÀrde hos det som deltagarna tittade pÄ.
Det verkar dĂ„ som att ögonen âletarâ efter nĂ„gonting med medium D-vĂ€rde och nĂ€r de hittar det, tycker vi om det. Taylor beskrev detta fenomen som resonans, en typ av harmoni, mellan ögon och fraktaler med mediumskala. VĂ„ra ögon Ă€r gjorda för att titta pĂ„ sĂ„dana mönster. Som jag tidigare beskrivit sĂ„ Ă€r den typen av fraktaler vanliga i naturen. Eftersom naturen Ă€r miljön dĂ€r vi har utvecklats som mĂ€nniskor sĂ„ skulle man kunna sĂ€ga att vi Ă€r vana vid att titta pĂ„ dem. VĂ„ra ögon har utvecklats för att kunna förstĂ„ sĂ„dana mönster.
SĂ„, för att sammanfatta: vi Ă€r duktiga för att titta pĂ„ fraktaler med medium D-vĂ€rde. Vi tycker att de Ă€r âsnyggaâ och de finns överallt i naturen.
MĂ„r vi bra av fraktaler?
NÀsta frÄga blir dÄ: mÄr vi bra att titta pÄ sÄdana fraktaler? Kan de ha neurofysiologiska effekter pÄ oss?
SjÀlvklart blev Taylor och hans kollegor intresserade av denna frÄga. I ett experiment fick deltagare utföra ett mentalt uppdrag (vilket bedömdes utgöra en stress) medan de tittade pÄ fraktaler med olika D-vÀrde. StressnivÄn hos deltagarna uppskattades genom mÀtning av deras hudkonduktansrespons. De som tittade pÄ fraktaler med ett D-vÀrde pÄ 1,4 (medium) var minst stressade. I andra experiment tittade forskare pÄ EEG mÀtningar (elektroencefalogram: metod för att registrera elektrisk aktivitet i hjÀrnan) frÄn deltagare medan de tittade pÄ teoretiska eller naturliga fraktaler med olika D-vÀrde. Bilderna med D-vÀrde pÄ 1,3 (medium) och naturliga fraktaler ledde till den största förÀndringen i alpha-vÄgar, som indikerar ett vaket avslappnat tillstÄnd hos personen.
SĂ„ svaret Ă€r ja! Att titta pĂ„ fraktaler med medium D-vĂ€rde, dvs de som finns i stor omfattning i naturen hjĂ€lper oss med Ă„terhĂ€mtning frĂ„n stress! Visst kĂ€nner vĂ€l de flesta av oss att vi mĂ„r bĂ€ttre efter en promenad ute i skogen, att vi blir lugnare. Fraktaler Ă€r en del av svaret till varför. SjĂ€lvklart Ă€r detta mycket mer komplicerat Ă€n sĂ„: det finns andra saker Ă€n fraktaler som gör att vi tycker om eller inte tycker om en naturlig miljö: kultur, minnen, erfarenheter osv. Men det verkar Ă€ndĂ„ som att mönster ha nĂ„gonting med saken att göra. Förra Ă„ret publicerades en artikel som visar att vi föredrar landskap med det som författare kallar för âthe highest degree of visual organized complexityâ, fraktaler Ă€r en del av denna komplexitet. Det Ă€r vĂ€l typiskt oss mĂ€nniskor: det ska inte vara för enkelt, utan gĂ€rna finnas lite ordning Ă€ndĂ„! J
NĂ„gra tycker kanske att vetenskapliga förklaringar till varför vi mĂ„r bra att vara i naturen tar bort en del av det âmagiskaâ som hĂ€nder nĂ€r vi promenerar i skogen t.ex. Ibland kan jag kĂ€nna sĂ„. Jag bryr mig inte om varför, jag kĂ€nner, upplever och det rĂ€cker. Men nĂ€r jag funderar vidare sĂ„ tĂ€nker jag att det Ă€r precis hĂ€ri som det magiska ligger: det Ă€r faktiskt pĂ„ riktigt. Jag Ă€r helt kopplad till naturen, jag Ă€r gjord för att vara dĂ€r, för att interagera med allt som finns omkring mig i en skog.
Min kropp vet det, jag behöver bara tro pÄ mina egna ögon.
NĂ„gra referenser
Ulrich R.S. View through a window may influence recovery from surgery. Science. 1984. 224:420â421.
Taylor RP, Spehar B, Van Donkelaar P, Hagerhall CM. Perceptual and physiological responses to Jackson Pollockâs fractals. Front Hum Neurosci. 2011 Jun 22(5):60.
Hagerhall CM, Laike T, KĂŒller, Marcheschi E, Boydston C, Taylor RP. Human physiological benefits of viewing nature: EEG responses to exact and statistical fractal patterns. Nonlinear Dynamics Psychol Life Sci. 2015 Jan;19(1):1-12.
Lavdas AA, Schirpke U. Aesthetic preference is related to organized complexity PLoS One. 2020 Jun 26;15(6). 1-15.